tisdag 15 januari 2013

Årets julklapp blev ... ... nåldynor!

Framsidor uppåt och baksidor neråt. På bilderna alltså.
Jag var inte riktigt beredd på det själv men plötsligt en dag i kanske november kom jag på att den självklara julkappen till delar av släkten måste bli ... nåldynor! Men så fick det bli. Mamma, svärmor, systerdotter och syster fick ta del av de fyra du ser ovan och en kompis och hennes mamma de två på bilderna nedan. Det var riktigt roligt att tänka lite kring deras personligheter och åldrar och sedan försöka anpassa efter detta. Och som du kan se så blev det allt från skira spetsar och fjärilar till röd/svarta elgitarer och jeanstyg som fick vara med! Alla är kanske inte så användbara som nåldynor på grund av sin dekoration, men några nålar ska det nog få plats.
Jag lägger till en extra bild på en av dynorna, den åts upp av blixten på förra.

onsdag 31 oktober 2012

Ett stycke liv



Ett tag har jag gått och grubblat på att jag borde sy ett livstycke, utan att riktigt ha klart för mig hur det borde se ut och vara. Som nybörjare på området ville jag ha något att utgå ifrån och det blev till slut överdelen på en klänning jag sytt för några år sedan. Den fick tas in en del i sidan och rigningen bak klipptes djupare. Ett randigt IKEA-tyg fick agera försökskanin.
 
Och så här blev det
 
 
 
med knapphål till snörningen och två rätt små fickor som både dekoration och lite funktion.
Foder i ett ljust linne-bomull-tyg. 
 
Jag använde den i helgen på pappas 70-årskalas, men då hade den inte fått några fickor än ...

söndag 14 oktober 2012

Min Norrbottensdräkt

 
 

Några blider på min Norrbottensdräkt. Det är 1912-års dräkt, från Pite älvdal. Jag sydde den för si så där en 15 år sedan och den har hunnit användas en hel del genom åren. Minst jul och midsommar, gärna oftare!

Eftersom rätt ska vara rätt så bör jag väl tillägga att det kedjesömsbroderade hättan har inte jag sytt, det har mamma! Men ullbroderierna och hålsömen har jag stått för själv.

Det ÄR inte så jobbigt (som jag tror) ...



Trots den inte alls rättvisande bliden så vill jag påminna om att det där med att putsa silver, det är inte ens hälften så jobbigt som man (läs: jag) tror och det blir minst dubbelt så fint!

Dotterns gamla Rättviksdräkt




En gammal Rättviksdräkt finns i familjen sedan ett antal år tillbaka. Nu har dottern blivit nog stor för den och eftersom hon varit förkyld och hemma från skolan så har vi passat på att göra de sista justeringarna som behövdes. Men självklart kunde jag inte nöja mig med detta ...

Jag vet sen tidigare att det att bära denna dräkt utan förkläde är en hyfsat modern företeelse och att man tidigare inte gick ut bland folk utan förkläde. Allra minst till kyrkan!
Efter en del koll på nätet och andra ställen så bestämde jag mig för att sy ett rött kyrkförkläde och ett vitt halskläde till sama ändamål. Jag vet att de inte alls är "äkta" men jag tänker att det är lite annorlunda med dräkter till barn och att deras kläder säkert i alla tider varit präglade av "återbruk" och lite "man tager vad man haver".


 Så när vi nu har varit i kyrkan på folkdansmässa så såg hon ut så här i kyrkan och som bilden längst upp efteråt. Denna bild är dock tagen innan förklädet var helt färdigt, det har nu fem ränder nertill.

Nu borde dräkten vara färdig att användas till jul, men kanske måste något göras åt blusen, tyget verkar ha gjort sitt och går gärna sönder där det varit vikt ...


En svart ullsjal



Jag har länge tänkt att jag borde ha en stor varm sjal att använda som ytterplagg till folkdräkten på framförallt höst och vår. Sticka och virka är inte riktigt min grej, så det fick bli att sy en. En applikation med broderi på ryggen är det som dekorerar den än så länge men kanske kommer det till ullfransar eller något annat vid senare tillfälle. Den går dock bra att använda även i detta skick och i morse behövdes den verkligen, det var 4 grader när vi gick till kyrkan.

lördag 11 augusti 2012

Gammalt broderi, ty tunika




Gammalt och nytt i skön förening. Nu har Gammelfarmors Hardangerbroderi och några spetsar som jag hade liggande fått en ny chans genom att pryda en nysydd linnetunika. Detta projekt tog lång tid på sig innan tankarna blev helt klara men när jag väl började sy så var det ganska snabbt gjort. Fast så fungerar jag och mina projekt ganska ofta ...

Ska ta med den till Frankrike på måndag så får den invigas där :-)


 
Närbild på broderiet ...


... och spetsen