Årets julklapp blev ... ... nåldynor!

Framsidor uppåt och baksidor neråt. På bilderna alltså.

Jag var inte riktigt beredd på det själv men plötsligt en dag i kanske november kom jag på att den självklara julkappen till delar av släkten måste bli ... nåldynor! Men så fick det bli. Mamma, svärmor, systerdotter och syster fick ta del av de fyra du ser ovan och en kompis och hennes mamma de två på bilderna nedan. Det var riktigt roligt att tänka lite kring deras personligheter och åldrar och sedan försöka anpassa efter detta. Och som du kan se så blev det allt från skira spetsar och fjärilar till röd/svarta elgitarer och jeanstyg som fick vara med! Alla är kanske inte så användbara som nåldynor på grund av sin dekoration, men några nålar ska det nog få plats.

Jag lägger till en extra bild på en av dynorna, den åts upp av blixten på förra.

Dotterns gamla Rättviksdräkt

En gammal Rättviksdräkt finns i familjen sedan ett antal år tillbaka. Nu har dottern blivit nog stor för den och eftersom hon varit förkyld och hemma från skolan så har vi passat på att göra de sista justeringarna som behövdes. Men självklart kunde jag inte nöja mig med detta ...

Jag vet sen tidigare att det att bära denna dräkt utan förkläde är en hyfsat modern företeelse och att man tidigare inte gick ut bland folk utan förkläde. Allra minst till kyrkan!
Efter en del koll på nätet och andra ställen så bestämde jag mig för att sy ett rött kyrkförkläde och ett vitt halskläde till sama ändamål. Jag vet att de inte alls är "äkta" men jag tänker att det är lite annorlunda med dräkter till barn och att deras kläder säkert i alla tider varit präglade av "återbruk" och lite "man tager vad man haver".

 Så när vi nu har varit i kyrkan på folkdansmässa så såg hon ut så här i kyrkan och som bilden längst upp efteråt. Denna bild är dock tagen innan förklädet var helt färdigt, det har nu fem ränder nertill.

Nu borde dräkten vara färdig att användas till jul, men kanske måste något göras åt blusen, tyget verkar ha gjort sitt och går gärna sönder där det varit vikt ...



Gammalt broderi, ty tunika

Gammalt och nytt i skön förening. Nu har Gammelfarmors Hardangerbroderi och några spetsar som jag hade liggande fått en ny chans genom att pryda en nysydd linnetunika. Detta projekt tog lång tid på sig innan tankarna blev helt klara men när jag väl började sy så var det ganska snabbt gjort. Fast så fungerar jag och mina projekt ganska ofta ...

Ska ta med den till Frankrike på måndag så får den invigas där :-)

 

Närbild på broderiet ...

... och spetsen

Generationerna möts där man minst anar det

En dag i somras hade jag ett gammalt örngott från min farmor liggande på mitt sybord. Det hade bara hamnat där, som saker kan göra innan de hamnar på den plats där de egentligen skall vara. Min son gick förbi och sade i förbifarten: Är det där min kusins? Jag svarade nej, och först då gick det upp för mig att min farmor och min systerdotter faktiskt har samma initialer!
Så vad skulle jag då göra av detta? Efter visst funderande (och inspiration från Fest & Folklore: http://www.facebook.com/#!/FestfolkFolklore ) blev det en tunika/särk, kanske mer rolig än användbar, men ändå. Hela den nedre delen med monogrammet är alltså ett örngott och ärmdelen av ett annat vitt bommullstyg som fans i gömmorna.

Så kan det bli.